Jag satt ensam i bilen och grubblade i går kväll på väg hem från Esbo (”ajatusteni huonossa seurassa” som Martti Syrjä har uttryckt saken). Grubblade på det där med att respektera andras åsikter, att respektera andra människor och att respektera en annan människas rätt till sina åsikter.
Jag tog ganska snabbt respekten för andra människor som ett axiom, vilket innebär att varje människa är en människa oberoende av allt annat. Alla måste alltså behandlas på lika grunder, i alla situationer. Axiomet kan leda till potentiellt besvärliga moraliska dilemman eller åtminstone tankelekar: räddar du livet på en pedofil som har förstört livet för tiotals småpojkar om du är i en situation, där du genom att inte göra någonting alls kan låta honom dö (hjälpa upp ur en vak till exempel)?
Den riktigt besvärliga biten finns i distinktionen mellan att respektera en människas åsikt och att respektera denna människas rätt att ha en åsikt. Frågeställningen är klassisk, så jag går inte så långt in på den. Min grundtes är också klassisk: ”jag respekterar inte din åsikt, men jag är färdig att dö för din rätt att ha den” – skillnaden mellan respekt för själva åsikten och rätten till en åsikt är mycket tydlig.
Det hela blir avsevärt mycket mera besvärligt då man slutar vara filosofisk och börjar överföra sin filosofi på vardagen. Vi tar en rasist som exempel, det kunde vara något annat också. Jag är inte rasist och behöver inte respektera en rasist, men jag måste alltså respektera rasistens rätt till sin rasism. Hmm. Vad innebär det om jag skall idka samhällsbygge tillsammans med en rasist? Hur tar sig respekten för rätten till en åsikt sig uttryck i förhållande till respekten för själva åsikten? Varför skall jag anse att min åsikt är värdefullare än en annan människas, även om den är t.ex. rasistisk?
Mina tankar roterade i en återvändsgränd. Jag hittade inga enkla lösningar på min enkla fråga. Någonstans mellan Borgå och Forsby vågade jag plötsligt luta mig tillbaka mot min grundtes. Vi är alla människor och bör alltså behandlas med den respekt en människa förtjänar. Vårt samhällsbygge måste alltså egentligen i grunden bestå av en balansgång mellan respekt för individen och respekt för individens rätt till olika åsikter.