Bögar, gifta bögar?

Jag har aldrig varit någon homoaktivist. Ärligt sagt så har folks sexuella preferenser oerhört liten betydelse för mitt liv. Jag tycker att vuxna människor får göra exakt vad de vill, så länge alla parter har en äkta möjlighet att välja om de är med eller inte.

Den lilla debatt som igen har vaknat kring könsneutrala äktenskap har fått mig att ilskna till då och då. I bakgrunden finns diskussioner med en homosexuell ungdomsvän, hans tankar kring hur jäkla svårt det fortfarande är att vara bög i vårt samhälle.

Många av de kommentarer som hörs i ”debatten” är ganska konstiga. En del säger att det är ok att vara bög, men se nu till att inte just jag tvingas se på män som går hand i hand med män, kvinnor som kysser kvinnor. Ett nyförälskat par borde alltså göra allt för att undvika att det syns. Jovisst, jag tycker att det är oartigt att grovhångla och kleta överdrivet på varandra bland folk, men det är oberoende av könet på de inblandade. Men tänk själv! Det kan inte vara lätt att leva i ett parförhållande där inga ömhetsbetygelser, inte ens hälsningskramar eller -pussar eller att hålla varandra i handen är socialt accepterade.

Homosexualitet är onaturligt, säger en del. Urk! Jag har många gånger tänkt på hur det skulle kännas om någon skulle säga att den dragning till kvinnor som jag känner är onaturlig. Jag har ju ingalunda valt att vara heterosexuell, jag bara är det. Ingen homosexuell har heller valt att vara homosexuell. Och så säger någon att du är onaturlig. Att du borde förstå att skämmas för att du är sådan. Att du kanske borde försöka bota dig själv. Du måste åtminstone se till att du aldrig någonsin lever ut din sexualitet. Det gäller alltså inte om du gillar sparris eller broccoli! Det gäller en mycket, mycket väsentlig del av det vi är. Sexualiteten är ett av våra känsligaste områden. Jag hoppas att ingen skall behöva höra att hon är född onaturlig.

Ett av de konstigaste argumenten mot könsneutral lagstiftning är, att det skulle göra homosexualitet socialt accepterat så till den grad, att man aldrig skulle ”gå säker”. Bögar skulle i mängd och massor försöka ragga upp alla män som finns, hela tiden och utan urskiljnad. Visst, det har några gånger hänt att någon kille har försökt ragga upp mig. Det har hänt att kvinnor har försökt ragga upp mig. Det känns alltid smickrande, särskilt på snare år, då jag har gömt en fin kille bakom en skepnad av småfet flintis. På sätt och vis är det mera smickrande då en kille visar intresse. Jag vet ju att tröskeln är så mycket högre. Nå, oberoende så sker det ju sällan. Men allt det där är ju oväsentligt, egentligen. Hur tänker en del? Att bögar är översexuella varelser som kn**lar vad som helst så fort tillfälle ges? Varför skulle bögar ha helt andra sociala koder än vi andra?

Sen finns det ju de som säger att en könsneutral äktenskapslagstiftning skulle öppna alla helvetes portar. Snart krävs det att man skall få gifta sig med sin mamma, sin häst, sina kusiners minderåriga barn osv osv. Håhåjajaa. Inte mycket man kan säga till sådant. Alltså går folk omkring och vill gifta sig med sin mamma, sin häst, sina kusiners minderåriga barn osv osv?

Hela debatten om könsneutral äktenskapslagstiftning är lite konstig. De starkaste motargumenten grundar sig i regel på religiös övertygelse. En sekulär lagstiftning borde alltså ta avstamp i vissa religiösa uppfattningar? Lagen borde avspegla ett eller flera religionssamfunds moraliska uppfattningar? Sådana argument har jag svårt att förstå i ett land med religions- och åsiktsfrihet, där lagstiftningens uppgift uttryckligen är att trygga envars jämlikhet. (Inom parentes kan jag inte låta bli att konstatera, att jag också har svårt med den brist på respekt för folks religiösa uppfattningar som en del debattörer tyvärr hyser).

Jag har inte ännu hört ett enda argument mot könsneutral äktenskapslagstiftning som skulle ta avstamp i att trygga individens eller samhällets allmänna bästa. Partnerskapslagstiftningen är inte heller könsneutral. Vi har alltså två lagar för ungefär samma sak. Jag anser att det borde räcka med en lag. Det juridiska förhållandet kan sedan kallas äktenskap, partnerskap eller vad som helst. Namnet på förhållandet är av underordnad betydelse.

Oberoende av lagstiftning, hoppas jag att vi kunde börja behandla varandra med den respekt vi alla förtjänar.

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Bögar, gifta bögar?

  1. Kalle says:

    Bra skrivet. Tack!

  2. Alf Günsberg says:

    Man blir förvånad över all konservatismen och felaktigheter som skrivs/sägs i olika sammanhang om bögar. Könsneutralitets debatten är helt förvriden i vårt lilla Finland!
    Jag är glad för att du ställer upp med att skriva/försvara bögarna i din blogg.

    Har agressiva puritana heteror rätt att hänvisa till skrifter som skrevs för ca 2000 år sedan?
    Det är klart att de har rätt til detl, men en självkritik kan man kräva av den lilla vimsiga gruppen.

    Mitt svar till den retoriska frågan är absolut NEJ som man utformar den idag!

  3. Håller med Kalle – mycket bra skrivet!

  4. Tiina Kujala says:

    Håller helt med! Bravo!

  5. Johan Brandt t. Gr. says:

    Tack! Mycket bra skrivet. Mig förargar mest att min älskade inte ses som värd min kärlek. Brukade gå med honom hand i hand. (P.g.a. sorgliga omständigheter miste jag honom – kommer dock a l l t i d att älska honom och hålla i älskades hand).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *