Jag beställde för en stund sedan en bok på nätet. Antologin ”Utan” med Mikaela Sonck som redaktör (Söderströms). Gnistan tändes då jag lyssnade på det eminenta radioprogrammet ”Eftersnack” på Vega förra fredagen. Boken är alltså en antologi, där kvinnor berättar om sin självvalda eller ofrivilliga barnlöshet. En bok av kvinnor för kvinnor? Kanske det, men jag tror att verket kommer att ge mig en viss behållning i varje fall. Om inte, så kan jag ju alltid ge den till mina barns mor.
Ämnet ligger mig nära hjärtat. Jag blev själv pappa första gången strax innan jag fyllde 36 år. Jag hade redan försökt vänja mig vid tanken på att jag aldrig skulle kunna få barn. Nu försöker jag vänja mig vid att vara pappa.
Jeanette Björkqvist hade en ganska bra poäng i Eftersnack. Hon hör själv till dem som ansåg att hon har valt barnlöshet tills hon läst boken. Då insåg hon att hon hade unnat sig lyxen att påstå för sig själv och andra att hon har gjort ett val. Ett val under antagandet att hon kan få barn. Det är dock ett antagande som ingen borde ta som en självklarhet, hon har de facto inte valt någonting alls, var hennes slutsats. (förlåt mig J om jag tolkade dig fel).
Jag ser fram emot att få ta del av antologin. Mycket smärta, antar jag, och tankar kring varför vi utgår ifrån att alla kan få barn om de så vill. Tankar kring frivilligt barnlösas svårighet att få acceptans för sitt val. Smärtsamma upplevelser som jag hoppas att skribenterna i antologin lyckas förmedla. Jag ser verkligen fram emot att få boken hemburen på posten.