Klev ur sängen före fem i morse för att hinna göra lite översättningsjobb före dagens andra aktiviteter skulle ta vid. Först en liten titt på situationen i Japan efter jordbävningen i går. Kunde inte låta bli att titta på filmupptagningar över dels jordbävningens verkningar inne i olika byggnader, dels tsunamins erövringar. Det är svårt för mig att tro att allt det jag ser är sant. Jag vet naturligtvis att det är sant, men att se havet strömma in på torra land långt uppe på landbacken och med en sådan fart att man inte skulle ha ens en teoretisk chans att hinna undan, gör nog att hjärnkontoret har fullt upp med processen. Det finns inga referenser att ta till. Hus som krossas som pärtkorgar, fartyg som störtar fram uppe på torra land, stora bränder i flytande flak av bråte, total utplåning av allt i vattnets väg. Visst, vårflödet i Tessjö å kan vara nog så mäktigt, men jag förstår att min hjärna inte riktigt klarar av att processa tsunamibilderna med den lilla åns vårflöde som ”tuffaste” referens.
Hela min tilltro till människans kunnande, tro på teknologi och makt över någonting av betydelse får sig ytterligare en törn. Om det vill sig, så går det på ett ut hur väl vi har planerat allting, hur fina teknologiska lösningar vi har. Det hela får mig att tänka på Robert Burns kända dikt “To a Mouse, on Turning Her Up in Her Nest with the Plough” (Steinbecks roman “Of mice and men” har lånat titeln från dikten).
Skall vi alltså låta bli att planera för morgondagen, bygga våra bon och förbereda oss för vintern? Nej, men det är synnerligen hälsosamt att då och då bli påmind om att det en dag kan komma en man med plogen och vända upp vårt bo, hur väl vi än har planerat. Diktaren gör dock en viktig notering i sista versen. Han noterar att musen, i motsats till diktaren, inte går och grämer sig över vad som kunde ha varit eller vad som komma skall. Jag tolkar honom som så, att vi med fördel också kunde göra som musen, bygga våra bon och förbereda oss för vintern. Detta trots att vi är medvetna om hur det kan gå, vilket vi gärna ändå kan hålla i minnet då vår övertro på teknologin hotar ta överhand.