Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland
=====
Vi har väl alla stött på konspirationsteorier. En del är oskyldiga, så som att jorden egentligen är platt, men att det finns en elit som vill få oss att tro att den är ett klot. Andra konspirationsteorier kan vara mycket farliga och leda till angrepp mot en utpekad minoritet. Till exempel judarna har i århundraden varit föremål för en mängd konspirationsteorier.
Konspirationsteorierna kan delas upp i tre olika kategorier. Händelsekonspirationer är teorier som försöker förklara en händelse med en konspiration. Mordet på John F Kennedy eller till exempel 9/11 är exempel på händelsekonspirationer, där den skyldiga egentligen är en av de egna makthavarna.
Systemkonspiratoriska teorier innebär att olika händelser och teorier kopplas samman för att påvisa, att det finns en grupp som vill utplåna eller tränga undan majoriteten, oss. Förr var det ofta judarna som var skyldiga, idag allt oftare muslimerna.
Dom som går längst, tror på en superkonspiration. Den utgår ifrån att det finns en liten grupp som styr hela världen. Dessa superkonspirationsteorier lever på en slags treenighet – ingenting sker av en slump, ingenting är vad det ser ut att vara och allting har ett samband.
Konspirationsteorier är i regel inte svåra att motbevisa, men det är näst intill omöjligt att få en konspirationsteoretiker att avstå sin teori. För det första är kravet på bevisbörda helt bakvänd. Om du inte kan bevisa att det inte lever utomjordingar bland oss, så innebär det ju att sådana måste finnas. För det andra är bristen på bevis i sig ett bevis för att teorin stämmer. Det är klart att ett hemligt sällskap som styr hela världen inte lämnar några spår.
Varför tror vi på konspirationsteorier? Det finns väl inget egentligt svar på den frågan. Alla människor har en nedärvd vilja och förmåga att se mönster och sammanhang. Det är en av orsakerna till vår evolutionära överlägsenhet. Det är samtidigt en förmåga som gör det svårt att hantera slumpen. Vi ser mönster också där de inte finns, utan att förstå slumpens väsen.
Om jag trippar ut på en smal åsnebrygga, kommer jag till kritiken av makthavarna i vårt land. Ibland och i vissa sammanhang tar den en lite konspirationsteoretisk form. Tidigare pratade man om att makthavarna roffar åt sig själva, driver sina personliga intressen. Det elementet finns fortfarande kvar, men jag tycker att makthavarna oftare än förr beskylls för en hemlig agenda.
Den hemliga agendan är att göra livet så surt som möjligt för oss finländare. I det moderna pluralistiska samhället är det svårare än någonsin att överblicka de processer som påverkar våra liv. Konspirationstänkande kan ge svar på svåra frågor. Det ger en förklaring till vad som sker omkring oss. En mening i kaoset.
Den stora frågan är den samma som i fråga om en platt jord. Varför? Varför skulle demokratiskt valda politiker ha som mål att göra oss illa? En del beslut känns dåliga och korkade, men det är knappast deras primära syfte.