Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 18.5.2021
=========
Snart sjunger vi åter Den blomstertid i olika skolor. Eleverna springer ut på grönbete, en del för att jobba, andra för att plugga till inträdesförhör. Många får svara på frågan vad ska du bli när du blir stor.
Världen har förändrats sedan jag själv valde gymnasiet, utan någon stark lust att bli någonting särskilt. När jag ser tillbaka, är jag lite förvånad över att det har slutat så pass bra som det har gjort. Hur ska man som sexton- eller nittonåring kunna veta vad man vill göra i livet? Hur ska man ens veta vad man åtminstone inte vill göra?
Jag har till min glädje konstaterat att man i dagens grundskola har satsat på lite bättre möjligheter att testa på arbetslivet. Dessutom talar man nuförtiden om livslångt lärande. Ingen tänker väl mera att man efter utexaminering från en yrkes- eller annan skola ska arbeta till pensioneringen på ett och samma ställe.
Med två tonåringar i huset och en viss leda på mitt eget företagande som översättare har jag ibland tittat på någonting som heter Yrkesbarometern. Det är intressant för vem som helst. Yrkesbarometern innehåller inget annat än statistik över lediga arbetsplatser och antal arbetssökande under olika yrkesbeteckningar.
Om man söker lite på måfå, ser man att det finns ett stort underutbud av till exempel alla slags byggarbetare och sjukskötare. Många av de yrken inom vilka det råder brist på arbetskraft, är traditionella vanliga yrken, där man utför en ganska konkret uppgift. Vanliga yrken, som fanns på listan över drömyrken bland barnen när jag själv var barn.
Yrkesbarometern har också en kartfunktion, där man med färgkoder visar den regionala bristen eller överskottet på arbetssökande inom det valda yrket. Det är både slående och skrämmande hur ojämnt behovet av arbetskraft är fördelat i förhållande till utbud. I en mängd yrken kan det råda ett stort nationellt överskott på arbetssökanden, samtidigt som det lokalt kan råda till och med stor arbetskraftsbrist inom samma yrke.
Jag blir riktigt konfys när jag sitter med mina tankar och lyssnar på partiledarnas prat om sysselsättande åtgärder. Vi har samtidigt ett överutbud av arbetssökande och brist på arbetskraft. Jag har lite svårt att förstå hur man ska kunna lösa problemet genom diffusa åtgärder, som främst har så kallade dynamiska effekter. Samtidigt tvistar de lärda om hur stora de dynamiska effekterna av olika åtgärder kunde tänkas vara.
Vad ska de där eleverna tänka, som snart tågar ut ur sina skolor? Vad ska de välja? Hur ska de veta vad de vill göra som stora? Det finns inga svar att ge. Jag hoppas att ungdomarna lär sig läsa statistik på utbud och efterfrågan i olika yrken. Kombinera detta med egna intressen och en kvalificerad gissning på hur framtiden utvecklas. Våga pröva på någonting, man kan ändra sig tills man dör.
Framför allt hoppas jag att dagens ungdomar möter ett flexibelt arbetsliv, där ingången till och utträdet ur arbetslivet är smidigt. Jag hoppas att de vågar ta risker, sysselsätta åtminstone sig själva genom företagande. Att de lär sig, att alla arbeten är värdefulla.