Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland tisdagen 24.3.2020
============
För en dryg vecka sedan skred landets regering till mycket drastiska åtgärder för att få bukt med coronavirusepidemin. Antalet insjuknade var ännu inte särskilt stort, men enligt regeringens bedömning var läget det rätta för att stänga skolor och påbjuda restriktioner i fråga om sammankomster med mera. Vi lever plötsligt i ett undantagstillstånd, vars like vi inte har sett sedan krigstiden.
På många arbetsplatser har man gått in för distansarbete så långt som möjligt. De fysiska mötena begränsas till ett minimum och olika elektroniska möten har tagits i bruk i en aldrig tidigare skådad omfattning. Många saker är besvärligare än förr. De måste åtminstone göras på ett annat sätt än tidigare.
Det är mycket sannolikt att många kommer att dö av coronaviruset också i Finland. Det är helt säkert att de ekonomiska följderna av de åtgärder som nu vidtas kommer att vara gigantiska. Många företag kommer att falla, flera kommer att förlora sina arbeten och en massa frilansare inom flera branscher får gå fram med tiggarstaven.
Då man inte kan ta kontrollen över det som sker, ska man åtminstone försöka ta kontroll över hur man reagerar på det som sker. Det är den enda vägen ut ur en kris. Man gör det bästa av situationen utan att ödsla tid och energi på att förbanna det man inte kan påverka.
Finns det några positiva lärdomar att ta? Många har redan märkt att det är dumt att ödsla både tid och resurser på att förflytta sig till ett annat ställe för att göra någonting man kunde ha gjort hemma vid frukostbordet. Vårt arbetsliv är fortfarande mycket arbetsplatsorienterat, trots att många uppgifter är så oberoende av plats och tid som de aldrig tidigare har varit. Kanske coronan gör det synligt och bidrar till bestående förändring.
En massa elever i gymnasier och yrkesskolor har ingen skola att gå till. De är i en ålder då sysslolöshet föder tankar på att bryta sysslolösheten. Tankarna är inte alltid så alltigenom smarta, så vi kommer att se en mängd negativa effekter, så som oönskade graviditeter eller kioskinbrott. Många mindre lyckade påhitt som toppas av kolossala dumheter. Det kommer vi att få se, det är jag säker på.
Samma generation har samtidigt en unik chans. De kommer att uppleva någonting alldeles unikt under en ålder som präglar resten av deras liv. Extrema förhållanden ökar alltid på den uppfinningsrikedom som präglar oss människor. Det gäller alldeles särskilt människor i övre tonåren. Tillräckligt fiffiga för att hitta på vad som helst, men ännu inte förstörda av sina egna fördomar och en massa mentala bromsklossar.
Jag har en känsla av att coronavirusepidemin kommer att bli en pärs på många sätt. Samtidigt är jag helt övertygad om att denna kris kommer att föda en mängd nya, bättre sätt att göra saker. Nya innovationer kommer att växa fram. Kanske vi också lär oss att se, hur viktiga alla våra små kuggar i samhället är. Kanske vi till och med lär oss att inte ta någonting för givet.