Tidshorisonter

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 18.2.2020

=======

Vi människor avviker på många sätt från alla andra djur. Vi skriver till exempel kolumner till varandra att läsa. Vi kan beskriva saker på ett sådant sätt, att en annan får en åtminstone relativt rätt bild av det beskrivna. Vi kan kort sagt föreställa oss saker.

Jag har efter jul haft både tid och möjlighet att röja skog. Det är ett av mina favoritarbeten och denna gång handlar det om plantskogsröjning och -gallring i ett cirka tio år gammalt bestånd. Det betyder att jag med röjsåg fäller sådana träd som jag av en eller annan orsak vill ha bort. Samtidigt skapar jag utrymme åt andra träd att växa till sig. Tillväxten tar fart då växtkraften koncentreras till de träd som finns kvar.

Vad har mitt skogsröjande för samband med att vi människor kan föreställa oss saker, kanske du funderar? Det finns egentligen två kontaktytor. Den ena finns i att jag under arbetets gång kontinuerligt måste föreställa mig hur trädbeståndet ser ut om jag tar bort vissa träd. Hur det ser ut om jag tar bort andra träd. Jag måste också ha en bild av hur jag vill att beståndet ska se ut om cirka tio år, då någon återvänder till samma plats för att utföra en så kallad förstagallring. Jag bestämmer hur skogen kommer att se ut då, om tio år.

Den andra kopplingen mellan människans fantasi och skogsröjning finns på ett lite djupare plan. Utöver en massa annat, är jag framför allt jord- och skogsbrukare. Jordbruk och skogsbruk sker i lite olika cykler, men det gemensamma är att många saker utförs på mycket lång sikt. De träd jag planterar eller plantskogsröjer kommer jag inte själv att slutavverka. Det gör någon annan. Ändå känns det meningsfullt att göra arbetet. Jag kan föreställa mig den glädje över välskött skog som någon förhoppningsvis känner om tiotals år.

Sådana är vi människor, till åtskillnad från alla andra djur. Vi gör saker som tar sikte på en tidshorisont av tiotals år. Vi gör saker som våra barn och barnbarn kommer att ha nytta av. Långsiktigheten är särskilt påtaglig inom jord- och skogsbruk, men den finns nog närvarande i mycket annat vi gör också. Det kan gälla att bygga vägar eller hus, till exempel. Vi kan föreställa oss den nytta andra kommer att ha av våra satsningar och gör därför så gott vi kan. Ett slags filantropi över tiden.

Jag har ibland tänkt att vår långsiktighet är på utdöende. I mina mörkaste stunder undrar jag om vår yrkesstolthet och vårt tålamod har gått samma väg. Vi söker genvägar. Vi klär oss nakna i en dokusåpa för att nå berömmelse i stället för att lära oss spela ett instrument eller skriva en bok. Vi bygger hus som är obeboeliga efter några år och hoppas att ingen ska fråga vem som byggde.

Skulle Michelangelo levt i dag, skulle han ha målat innertaket på Sixtinska kapellet med roller. Jämn beige eller bruten vit. Det är förstås en överdrift, men vi borde använda vår förmåga att föreställa oss en bättre framtid och sedan bygga upp den. Steg för steg, regering för regering, hus för hus, planta för planta.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *