Statsministerns kompetens

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 14.1.2020

========

Det hände någonting i diskussionsklimatet, då Juha Sipilä i maj 2015 valdes till statsminister. Den föregående regeringen Katainen/Stubb kritiserades hårt och det fanns fog för kritiken. Juha Sipiläs regering hann inte arbeta en enda dag innan den dömdes ut.

Orsaken till regeringen Sipiläs förestundande misslyckande stod att finna bland annat i Sipiläs utbildning. Jag förvånades över hur många redan på förhand dömde ut Sipilä på grund av att han var och är diplomingenjör. Det var mera väntat att Sipilä förklarades oduglig att sköta hela folkets ärenden, eftersom han var laestadian och miljonär.

En laestadian kan inte vara hela folkets man, särskilt inte om han är miljonär och därmed helt oförmögen att förstå hur vanliga människor har det. Sådant prat är visserligen irriterande, men man förstår var sådana tankar har sitt ursprung. Det som jag däremot inte ännu i denna dag förstår, är varför en diplomingenjör inte skulle klarar av att göra politik.

Som bekant valdes Sanna Marin till statsminister efter Rinne. Hon hade samlat på sig alla fel som man kan ha. Fel ålder, fel kön, fel arbetserfarenhet och fel familj. Återigen upprepade sig fenomenet med att regeringen döms ut som helt oduglig redan innan den ens har tillträtt.

Visst, det är anmärkningsvärt att en ung kvinna väljs till statsminister. Visst, det fanns många som tyckte att Marins kön och ålder är en fantastisk sak. Ändå förvånades jag av att så pass många tyckte att Marin är alltför ung, alltför oerfaren och alltför mycket kvinna. En flicksnärta som inte kan leda ett land med fast hand.

Det konstigaste med kritiken mot Marin var nog kanske ändå den som riktade sig mot hennes arbetserfarenhet. Hur kan en som har arbetat som försäljare i en butik kvalificera sig för tunga politiska uppdrag. Hon borde ju ha gjort något riktigt arbete. Jag vet inte vilket som var mera fel, det att hon arbetat så kort tid som försäljare eller det att hon alls hade arbetat som försäljare.

Ofta hör man att rikspolitiker inte vet någonting om vanligt liv. En konstig tanke. De politiker jag känner har också bostadslån, svårt att ordna med småbarnsvardagen, problem i sina parrelationer och udda strumpor som försvinner i tvättmaskinen. Precis som du och jag. Så vanliga liv som liv kan bli, även om arbetet kan vara annorlunda.

Jargongen om arbetserfarenhet som skulle göra dig kompetent att bli statsminister har sysselsatt mina tankar. Vilka arbeten är sådana, att de förbereder dig för ett sådant uppdrag? Nu vet vi att man inte ska vara företagare i IT-branschen och sedan sälja sitt företag med god vinst, inte heller ska man arbeta i en butikskassa. Det finns ju mycket kvar att välja på, men vad borde en blivande statsminister jobba med?

Jag har svårt att förstå kritiken. Man lär sig tälja trägubbar genom att tälja trägubbar. Man lär sig odla blommor genom att odla blommor. Varför skulle man då inte lära sig göra politik genom att göra politik?

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *