Vi och de

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 5.11.2019

============

Människan är så funtad, att hon fattar sina beslut utgående från känsla. Rätt så ofta söker vi stöd för våra beslut i rationella argument. Ibland är det argumenten som styr känslan, andra gånger styr känslan valet av argument.

Vi upplever också att våra åsikter är rationella slutsatser av den verklighet vi lever i. Vår åsikt är en av många tänkbara rationella slutsatser av de faktiska omständigheterna. Det är här kruxet finns. Vi har svårt att bedöma vilka de faktiska omständigheterna är.

Varför är det så? Det skulle vara lätt att skylla på internet och sociala medier. Ibland får jag en känsla av att det inte riktigt kan vara hela sanningen. Vår okritiska hållning till information kanske beror på den enorma mängd av information vi bombarderas med i dag. Våra hjärnor har helt enkelt inte kapacitet att börja väga all information, vilket leder till att vi omedvetet börjar välja våra fakta med hård hand. Det leder till att kvaliteten på våra fakta ibland blir undermålig.

Saken blir inte bättre av att också utbildade journalister utsätter oss för så kallad falsk balans. Det innebär att man skenbart låter olika åsikter komma till tals. Falsk balans innebär att man till exempel ställer en person med gedigen, vetenskapligt vedertagen kunskap om ett ämne mot en person som genom en enskild, ofta personlig upplevelse har en annan uppfattning. Tittaren eller läsaren får en uppfattning om att personernas uppfattningar skulle vara jämbördiga, vilket de naturligtvis inte är.

Saken förvärras ytterligare av att vi dagligen bombarderas av information, som är avsiktligt falsk, uttryckligen skapad för att påverka våra åsikter. Det kan handla om filmer på misshandel från Sydamerika, där man påstår att förövaren är muslimsk invandrare i Europa. Det kan handla om att man lyfter en ensam uggleunge på en stubbe, fotograferar den och påstår att ungen har mist sitt bo vid avverkningen. Allt flera tycker att ändamålet helgar medlen.

Lögner sprids medvetet som sanning. Proffsjournalister glömmer vad journalistik borde handla om. Politiker serverar oss halvsanningar och förenklingar. Det mesta i vårt informationsflöde börjar handla om oss och dem på olika nivåer. Den kritiska debatten förlorar terräng, då allt ska målas med svart eller vitt.

Jag är mycket orolig för den utveckling vi har haft. Det sker en radikalisering av precis allting. Det värsta är att vi inte vågar eller kan vara kritiska ens i vår egen bubbla. Vi flyttas från oss till dem genast efter den första kritiska frågan. Det gör mig orolig, eftersom en sådan utveckling, där alla omkring dig är antingen med dig eller mot dig, alltid har lett till grymheter.

Vad kan vi göra? Kanske vi kan börja med att verkligen försöka lyssna på varandra. Varför tänker någon annan som den gör? Vi kan också försöka att inte genast stämpla in andra i en fålla, vars gränser vi själva har definierat. Viktigast är kanske att förstå, att vi alla människor i grunden är likadana.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *