30 år sedan 1989

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 1.10.2019

=======

Det känns ganska fantastiskt att det endast är 30 år sedan en av de största brytningspunkterna i vår historia. Världen före och efter kalla krigets slut kan inte jämföras med varandra. Så totalt olika ter sig världen nu, jämfört med det som var tills muren föll och Sovjetunionen splittrades.

Även om brytningen tog flera år i anspråk, var 1989 kanske det mest betydande enskilda året. Då började jag och många andra förstå att någonting stort var i görningen. Här i Finland kom den stora depressionen i början av 1990-talet att överskugga allt annat. Vi märkte inte riktigt att världen plötsligt var en annan.

Det är först nu, 30 år senare som jag på allvar börjar förstå hur stor förändringen var. Den stora förändringen smög sig sakta närmare, för att plötsligt vara ett oundvikligt faktum. Grunden byggdes av Solidaritet-rörelsen i Polen från början av 1980-talet och Gorbatjovs förnyelsepolitik i Sovjetunionen från medlet av 1980-talet.

Sommaren 1989 förrättades fria parlamentsval i Polen och valets helt överlägsna vinnare var Solidaritet. Det innebar också det definitiva slutet för kommunistregimen i Polen. Under andra halvåret spred sig befrielsen från kommunistregimerna från land till land i Östeuropa.

Hela Europa och stora delar av den övriga världen kippade efter andan, då Berlinmuren föll hösten 1989. Berlinmuren hade blivit en symbol för världens splittring och det kalla kriget. Nu fylldes nyhetssändningarna av bilder på öst- och västtyskar som tog ut glädjen över sin frihet att helt fritt korsa värdens hårdast övervakade gräns näst koreanernas dito.

Berlinmurens fall var naturligtvis en stor sak. Ändå var det Ceausescus fall i Rumänien som rent känslomässigt blev den händelse jag minns från ”revolutionerna”. Det finns någonting i händelseförloppet som tilltalar mitt dramatiska sinne. Diktatorn Ceausescu fick först möta folkets vrede under ett offentligt tal från centralkommittén balkong. Folkmassan steg till direkt motstånd mot sin diktator, vilket följande dag ledde till att Ceausescu fängslades och avrättades några dagar senare, på juldagen.

Folket i Rumänien hade fått nog av en regim som bland annat krävde statligt tillstånd för att ens äga en skrivmaskin. Jag tänkte i min blåögda idealism att den rumänska modellen kunde sprida sig till andra totalitära regimer i världen. Så gick det som bekant inte.

För 30 år sedan var glädjen stor i Finland, då Sovjetunionen för första gången erkände att Finland är ett neutralt land i samband med att Gorbatjov besökte oss. Tills dess skrevs kommunikéerna efter statsbesöken av Sovjet, också de delar som beskrev Finlands utrikespolitiska ställning. Det är helt omöjligt att idag förstå hurudant Finland var då. Vi satt som i en källare, omedvetna om att luften har tagit slut för länge sedan.

Vi borde varje dag glädjas åt vår parlamentariska frihet, vår rätt att förrätta fria val och vår yttrandefrihet. För bara 30 år sedan var dessa rättigheter inte en självklarhet i Europa.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *