Gå över gränsen

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 23.7.2019

============

Vi gjorde en semesterresa med familjen till Estland förra veckan. Vi bekantade oss med Pärnu och närområden. Bland annat åkte vi en liten tur över gränsen söderut till Lettland. Nationsgränser har sysselsatt mina tankar sedan dess.

Gränsen mellan Lettland och Estland består av en rad med randiga stolpar på några hundra meters avstånd från varandra. Den är svår att observera, åtminstone strax norr om den lettiska byn Ainaži, där vi först korsade gränsen, utan att ens lägga märke till den.

Det finns många slags nationsgränser i vår värld. Vi i Finland är vana med en östgräns med breda gränszoner och noggrann övervakning, även om också den gränsens högtidlighet har minskat sedan sovjettiden. Det är inte så länge sedan, som ett försök att korsa den gränsen kunde ha allvarliga följder.

Jag besökte Berlin i januari. Där är en redan ur bruktagen nationsgräns fortfarande närvarande på många sätt, trots att hela staden igen är ett och samma land. Längs den gränsen finns ett minnesmärke med fotografier på alla dem, som miste livet då de försökte ta sig till andra sidan. För bara några tiotal år sedan sköt man faktiskt sina landsmän mitt i Europa, bara för att de vill ta sig till ett annat land. En tanke som ger mig svindel. En tanke som gör mig illamående.

Det finns fortfarande många platser på jorden, där nationernas inställning till korsande av sina gränser är bortom all rim och reson. Gränsen mellan Nord- och Sydkorea är antagligen världens strängast bevakade gräns. Alla som försöker ta sig olovligt över den gränsen skjuts alldeles säkert om de upptäcks. Varför? De som har inrättat gränsen kunde gärna ta sig en funderare på varför.

Gränsen mellan Israel och Palestina kommer säkert aldrig att hitta sin plats. Det gör mig ledsen, men kanske mänskligheten behöver ett monument över hur det går, då man definierar sig själv som mera värd än någon annan. Hoppas vi andra kan ta lärdom.

Nationsgränsernas betydelse har varierat över tiderna. Före industrialiseringen fanns det inte egentligen andra sätt att uppnå nationalekonomisk tillväxt än att flytta på nationsgränsen. Kungahusets eller statens förmögenhet kunde ökas endast genom att förstora det geografiska området. Ett sådant behov av att förstora sitt territorium finns inte längre.

Varför är det så svårt för oss människor att bete oss som folk, om ordleken tillåts? Varför är det så svårt att leva i fred, i ömsesidig respekt? Varför tror vi att vår rätt till en nation är större än grannens rätt till sin? Varför vill vi bygga murar och förse dem med vakttorn?

En nationsgräns som består av randiga stolpar kan endast finnas mellan stater som respekterar varandras rätt till sina egna lagar och sin egen förvaltning. Jag är i grunden pacifist och jag blir alltid ledsen av att folk inte kan komma överens utan våld. Jag är helt övertygad om att ingen människa kan bli lycklig av att bygga murar omkring sig. Ingen kan bli lycklig av att skjuta dem som kommer till dig.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *