Intellektuella politiker

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 9.4.2019

=========

Ingen kan ha undgått at märka att vi har ett riksdagsval inom kort. Stolpar längs vägarna fylls av plakat, kandidaterna annonserar ut sig själva i tidningarna. Många irriteras av plakaten på alla stolpar, men jag gläds av att se dem. De är för mig en hyllning till demokratin, en påminnelse om tiotusentals timmar av talkoarbete till förmån för grundvalen för vår nation.

Det är tid för våra partier och våra kandidater i valet att sprida sitt budskap. Det gör de med stor effektivitet. Vårt valsystem är en hybrid mellan personval och partival. Därför är varje enskild kandidat intressant, även om valet nog egentligen är ett partival där väljarna bestämmer den inbördes ordningen mellan kandidaterna.

Jag har alltid varit intresserad av politik. Ändå har jag inte sett en enda valdebatt på TV och kommer knappast att göra det heller. Jag orkar helt enkelt inte. Jag blir enbart arg av att sitta och lyssna på partiledare som upprepar fraser som de lärt sig utantill. Vår politiska kultur har fört oss till en situation, där de politiska tungviktarna simplifierar sönder invecklade sammanhang. Världen är komplex, men den blir inte lättare att förstå då man serveras förenklade delsanningar.

Jag saknar den intellektuella politikern som kan föra ett resonemang, utan att alltid ens själv ha en färdigt utstakad slutsats för sitt resonemang. Vårt demokratiska system skulle vara betjänt av mera intellektuellt fördjupande av tankar. Enligt min mening är det toppolitikernas uppgift att fördjupa resonemang och ge bakgrund. Tyvärr stöder vårt politiska system inte en sådan typ av politiker. Vårt system befrämjar mental lättja i gott samarbete med de sociala medierna. Förenklade delsanningar och oneliners blir till politikens innehåll.

Jag uppskattar politiker som har läst en massa, som frivilligt avnjuter konst i olika former. Jag vet att det låter lite elitistiskt, men så är det ju inte alls. En bred allmänbildning är ingen garanti för att man blir en bra politiker, men en bred allmänbildning är en förutsättning för att man ska klara av att kritiskt granska sin omgivning. En bred allmänbildning är också en förutsättning för att förstå djupare sammanhang.

Jag vet inte vad som är hönan och vad som är ägget. Kanske det är så, att simplifieringarna ger både effektivare och snabbare tillfredsställelse hos lyssnaren än invecklade resonemang. Vi applåderar de platta fraserna och då är det självklart att vi får mera av dem serverade. Ett ekorrhjul som matar sig själv tills ekorren flyger ut och hjulet lossnar från sin axel.

Jag saknar politiker som säger saker som jag inte vill höra. Jag saknar politiker som inte pratar till mig som till ett litet barn. Jag saknar politiker som vågar utmana både sig själva och mig på en utfärd till tankar som ingen tänkt tidigare. Utan utstakat mål vet man inte var man hamnar. Om alla alltid går på den bredaste gatan, kommer ingen någonsin till nya ställen. Slutligen står vi alla på samma torg och tror att världen är liten.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *