Rädd för att lyckas

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 31.10.2017

============

Jag har ofta funderat på det där med att våga göra saker. Nu tänker jag inte så mycket på att vara mörkrädd eller att klättra upp i Eiffeltornet. Jag tänker på den rädsla som är förknippad med att utsätta sin person, sitt innersta väsen för allmänhetens kritiska blickar. Jag tänker också på att våga utsätta sig för sig själv, ställa upp höga mål för sig.

Jag har i många sammanhang skrivit och pratat om att ställa sig på en scen och spela teater. Det kräver mod och att man är tillfreds med att man kanske misslyckas. Man måste vara beredd på att ingen tycker om det man gör. Man måste låta alla ha sin åsikt om det man gör och den är inte alltid positiv.

Det samma gäller mitt tidigare engagemang som ledande kommunalpolitiker i min hemkommun. Jag lärde mig snabbt, att man inte kan bry sig så mycket om vad folk tänker. Det gäller att vara du med sina egna tankar och de beslut man gör. Visst blir det en del missar och felbeslut om man är med länge, men alternativet är att inte göra någonting alls. Det är ett mycket sämre alternativ. Det klarar vem som helst av.

Min tanke har alltså tidigare mer eller mindre utgått ifrån att man måste våga misslyckas, våga vara oomtyckt. I ett nytt skede av mitt liv har jag åtminstone delvis kommit på andra tankar. Man måste också våga ta risken att lyckas.

Jag har en dröm om att göra några saker i livet. Jag vill göra dem för min egen skull, men det är sådana saker, som inte kan göras på ett relevant sätt utan att de får offentlighet. Jag har försökt hitta tid att förverkliga mina drömmar men det går trögt. Äkta brådska alternerar med rena undanflykter. Jag har undrat vad jag är rädd för. Jag har till min stora förvåning märkt att jag är rädd för att lyckas. Tänk om det blir bra. Det är mycket mera skrämmande än att det blir bara skräp av alltihop.

Jag ska försöka förklara mig med en analogi. Tänk dig att du blir riktigt kär i någon, du är som besatt. Du bara måste berätta för den andra personen att du älskar henne. Vad kan hända om du bekänner din kärlek? Förenklat sagt kan det ju egentligen bara finnas två utfall – hon älskar dig också eller så inte.

Hon kanske inte älskar dig, avfärdar dig. Det är ju inte så roligt, men det är på sätt och vis enkelt. Bara att konstatera faktum och gå vidare. Ingen vits att bli kvar och tigga efter uppmärksamhet eller inbilla sig att någonting skulle förändras med tiden. Smärtsamt, men redigt och klart. Livet fortsätter som förut.

Men tänk om hon älskar dig också. Då kan du inte lämna saken därhän. Då blir du ju tvungen att göra någonting åt saken. Då innehåller bekännelsen plötsligt ett löfte om att ta saken vidare. Du kan inte längre leva vidare utan att ta den andra personen och hennes kärlek till dig i beaktande. Du är inte fri längre. Du måste fortsätta att ge av din kärlek, du måste leverera.

Det är egentligen irrelevant om man lyckas eller misslyckas. Man förlorar säkert om man inte ens försöker uppfylla sina drömmar.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *