Tryggare kan ingen vara, eller?

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 5.112.2017

==========

Trygghet är den ultimata upplevelsen av livskvalitet. Skulle jag vara poet, så skulle jag skriva en dikt som på ett enkelt och verbalt briljant sätt skulle beskriva trygghet med allt vad det innebär. Några ord kan ibland beskriva mer än långa haranger. Tyvärr är jag ingen poet.

Mat och vatten, i dag och i morgon. Ingen rädsla för fysiskt våld eller att bli uppäten. Värme. Skydd för vädrets makter. Att få sova utan oro för morgondagen. Att känna sig älskad, att få älska dem man älskar utan omgivningens fördömande. Att få uttrycka sina åsikter utan rädsla för obehagliga konsekvenser. Frihet att göra självständiga val.

Förteckningen över saker som bidrar till trygghetskänslan kunde säkert med lätthet göras flera sidor lång. Vårt nordiska välfärdssamhälle är en god garant för trygghet. Risken för beväpnade konflikter är liten och samhället är uppbyggt så, att man egentligen inte löper någon risk att dö i svält eller sjukdom. Vi har sedan 60- eller 70-talet blivit bortskämda av en globalt sett mycket sällsynt trygghetskänsla.

Trots att vi objektivt sett lever i ett av världens tryggaste länder, har upplevelsen av trygghet åtminstone tillfälligt försämrats. Vi upplever nya hot, som kanske till en del har funnits där länge redan. Kan du lita på att du klarar av de utmaningar som arbetslivet ställer, utan att en dag klappa ihop? Håller Finlands lagar på att ersättas av sharia? Kan du lita på att din dotter inte blir påtafsad av män som aldrig förstod vad #metoo handlar om?

Många av dessa rädslor är helt relevanta. Många rädslor är kanske inte objektivt sett motiverade, men de är lika sanna ändå. Jag har tyckt att det är sorglustigt på ett mycket dåligt sätt, att terrorismen ses som ett betydande hot i Finland. Samtidigt är nästan allting vi gör i vardagen förknippat med större risker än risken för att bli offer för en terrorattack.

Rädslor är inte rationella. Upplevd otrygghet är lika sann som konkret otrygghet. Vårt samhälle står inför stora förändringar: det finns inga klara riktlinjer för arbetslivet i det postindustriella samhället, invandringen ökar i alla former, klimatförändringen påverkar oss alla, välfärdssamhällets grunder skakar. Vi står inför en mängd utmaningar, som inte fanns där under perioden av evig tillväxt. Evigheten tog slut för tillväxtens del.

Ingen av de förändringar som vi står inför är omöjlig att lösa. Det finns alltid en väg. Det enda riktigt stora hotet är upplevelsen av otrygghet. En människa som känner sig otrygg handlar inte rationellt. Vi måste återskapa en känsla av att vi som samhälle är kapabla att lösa alla problem som möter oss. Den känslan präglade min barndom och uppväxt, men det handlar inte om nostalgi. Det handlar om trygghetskänslans överlevnad.

Vi måste börja ta otrygghetskänslorna på allvar. Vi måste göra någonting åt själva känslan av otrygghet. Det hjälper inte att förlöjliga dem som känner en, för mig, irrationell otrygghet.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *