Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 29.4.2016
————-
Pripjat, Auschwitz-Birkenau, Somme. Det är namnet på tre orter i Europa som jag drömmer om att få besöka.
Somme är en ort i Frankrike, känd för krigshändelser under första världskriget. Slaget i Somme är inte ett enskilt slag, utan sträcker sig över 141 dagar. Engelska och franska trupper försökte skjuta tillbaka tyska trupper som hade invaderat Frankrike redan två år tidigare. Under slagen i Somme stupade eller skadades över en miljon människor. På en enda dag, slagets första dag, den 1 juli 1916, förlorade den brittiska armén 40 000 man i skadade och 20 000 man i stupade.
Krigshistoriker är oense om Sommeslagets betydelse för kriget. En del hävdar att det var en katastrof ur brittisk synvinkel, medan andra säger att slaget var ett led i att besegra den tyska armén. Vare hur det vill med den saken, men ur mitt perspektiv är det fråga om ett minnesmärke över extrem mänsklig idioti. Vilka intressen kan vara så stora, att de berättigar krigshandlingar som förstör livet för en miljon människor?
Auschwitz-Birkenau är världens mest kända förintelseläger. Där gasade nazisterna ihjäl över en miljon judar i gott sällskap av polacker, romer och sovjetiska krigsfångar. De tyska förintelselägren är fascinerande, eftersom de byggdes upp planerat, systematiskt och i gigantiska proportioner i ett enda syfte: att döda andra människor som inte hade andra synder på sitt hjärta än att de hade blivit födda av sina föräldrar. Föräldrar av fel sort.
De massiva förintelselägren byggdes inte upp i smyg av några elaka nazister. Nej, det är fråga om stora byggen som inte har utförts i smyg. Många människor visste vad lägren fanns till för. Otroligt många lät det ske. Det fascinerar mig hur det kan vara möjligt att dylik verksamhet hade allmänhetens stöd.
Pripjat är en stad i norra Ukraina, som ännu för 30 år sedan hade inemot 50 000 invånare. En stad av Borgås storlek, låt vara att Pripjat var tätare bebyggt. Staden är mest känd för kärnkraftverket utanför staden, Tjernobyl.
I Sovjet
unionen trodde man hårt på kärnkraft och man var övertygad om energiformens överlägsenhet jämfört med andra sätt att producera energi. Vid kraftverket i Tjernobyl utförde man olika försök 1986, under vilka personalen stängde av flera säkerhetssystem. Det ledde i slutändan till en katastrof, där det radioaktiva utsläppet regnade ner till och med hos oss, över 1 000 km borta.
Ingen bor mera i Pripjat och ingen kommer någonsin mera att bo där. Ingen kommer att odla markerna runt staden, som sakta övertas av naturen. Tron på energiformens överlägsenhet lever kvar, fast inte i Sovjetunionen nu längre.
Jag vill alltså besöka dessa tre orter i Europa. De har en sak gemensamt. De är alla mått på hur gigantiska proportioner kollektiv dumhet kan uppnå. Därför vill jag se dem. Inte för att frossa i elände, utan för att påminna mig själv om att jag för egen del ska försöka se till att jag inte bidrar till kollektiva idiotiska handlingar.