Min favorittidning landade i dag i postlådan. Jag kommer att tillbringa resten av detta dygn och en bit av följande i dess sällskap. Det handlar om Illustrerad Vetenskap, en populärvetenskaplig tidskrift. Motsvarande finns också på finska, men underligt nog är den finska Tieteen Kuvalehti riktad till en yngre läsare. Den svenskspråkiga versionen har helt tydligt vuxna som sin målgrupp.
Jag har inte läst artikeln ännu, men ser att det finns en lång artikel som dryftar frågan om varför vi kommer in i puberteten allt tidigare. Flickor har börjat få sin första mens flera år tidigare än för 150 år sedan. För pojkarna har utvecklingen inte varit riktigt lika dramatisk, men trenden är mycket tydlig också för pojkar. Tidigare har man ansett att det till stor del beror på högre levnadsstandard och bättre näring, alltså mat. Den teorin förklarar en del, men utvecklingen har fortsatt också efter att vi har börjat få tillräckligt med mat, till och med för mycket mat. Medlemmarna i Köpenhamns gosskör kom 2007 i målbrottet 4 månader tidigare än för tio år sedan. Måste läsa artikeln, men hormonstörande ämnen, så som ftalater, bromerade flamdämpare och tillsatsämnen i plast har utpekats som potentiellt skyldiga. Alltså borde man ju få bort dessa ämnen från vår omgivning, men det var inte det jag skulle skriva om (denna gång åtminstone).
Har detta någon betydelse? Jo, bland annat finns det ett samband mellan fysisk och psykisk hälsa och vid hur låg ålder man kommer in i puberteten. Hälsan är bättre om man kommer sent i puberteten.
Jag började grubbla på att det antagligen är förknippat med en massa indirekta problem att barn börjar gå omkring fullt utrustade för fortplantning med allt vad det innebär. Samtidigt har ju inte hjärnans utveckling blivit snabbare. Allt barnsligare individer går omkring med allt vuxnare kroppar. Det måste ju ställa till med problem för dessa barn, det säger sig självt. Oönskade graviditeter och snedvriden självuppfattning är sådant som jag genast kommer att tänka på. Antagligen börjar också vi som redan har varit vuxna en tid att se på dessa barn med vuxna kroppar på ett annat sätt än man ser på barn med barns kroppar. Kanske man börjar se det som så att barn med bröst uppfattas som relativt vuxna. Det kan ju inte vara bra.
Kommer jag någon vart i mina funderingar. Tja, man borde väl försöka komma ihåg att barn är barn också om de ser ut som vuxna. Då måste barnen också behandlas som barn, de kan inte bära ett större ansvar än tidigare bara för att de numera kanske har skägg. Måste försöka komma ihåg det den dag då mina barn börjar se vuxna ut.