Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland januari 2022
======
Människan blev bofast och började odla växter för sitt uppehälle för cirka 12 000 år sedan. Jordbruk och hållande av djur ledde till att antalet människor ökade snabbt, till uppkomsten av strukturerade samhällen och det vi idag kallar civilisation. Jordbruket ledde också tidigt till att vi började baka bröd i olika former.
Bröd. Det är svårt att hitta på någonting mera vardagligt, alldagligt och enkelt. Samtidigt är brödet en stark symbol. En symbol för överlevnad och välstånd. I de abrahamitiska religionerna har brödet en central roll. Bröd har sannolikt offrats till alla gudar som den jordbrukande människan har dyrkat.
Bröd är lite gammaldags, en kvarleva från svunna tider. Samtidigt upplever brödet något av en renässans. Hippa människor som följer sin tid äter pitabröd, naanbröd, focaccia och bröd bakat på rot.
Jag roas lite av hipsterns supermoderna bröd på rot. För mig betyder bröd på rot det bröd som min mormor bakade. Varmt vatten i degtinan med degroten, varefter blandningen rördes om med en vispel av skalat björkris. Med lite mjöl blandade hon vätskan till en tunn välling, som fick vila under duk tills det började bubbla.
Alla hushåll hade förr sin egen rot som gav sin speciella smak och struktur åt brödet. Tyvärr finns inte min mormors brödrot längre. Brödroten är som en levande varelse som ska vårdas och tas om hand. Lämnas den åt sitt öde, så dör den.
Bröd är också en stark kulturmarkör. I olika länder äter man olika bröd, men också inom länderna är variationen i brödkultur mycket stor. Vi människor bakar bröd på alla våra sädesslag och av alla upptänkliga vätskor. I många kulturer kan brödet vara hela måltiden, med en inblandning av till exempel nötter, russin eller oliver.
Bröd är en färskvara, men i de flesta kulturer har man också torkat bröd, bland annat för att ha som vägkost. Torkat bröd har sin speciella smak. Jag minns att jag som barn har ätit torrt surbröd. Stenhårda bitar som får mjukna i munnen. Det torra rågbrödet bildar i munnen en sötma som det färska rågbrödet saknar. Lite som godis.
Ett av våra mest vardagliga livsmedel bär på symbolik och värderingar. Brödet har haft en central plats i både vardag och högtid. Brödet är också en symbol för gemenskap och vänskap. Vi bryter bröd med varandra. På latin heter det cum panis (med brödet). Det latinska uttrycket ligger som etymologisk bakgrund för sådana ord som kompis och kompani.
Brödet bär med sig jordens bördighet och odlandets konst. Det mättar våra magar. Brödet är den minsta av alla allmosor, men också den starkaste rent symboliskt. Doften av nybakt bröd definierar hemmets värme, familjegemenskapen.
Brödet upplever som sagt något av en renässans. Bröd och brödkulturer från olika delar av världen intresserar. Vi förstår att uppskatta bröd som är olika, bakade på nygamla sädesslag. Brödet börjar återfå en del av den aktning det är värt. Kanske vi en dag lär oss att vårt dagliga bröd inte är en självklarhet.