Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 9.11.2021
=======
Någonting håller på att ske, som inte har skett tidigare. Efter hundra år av ökande enhetlighet och en utveckling mot lika möjligheter för alla, har utvecklingen svängt. Den socioekonomiska bakgrundens betydelse för individens framgång i livet har igen börjat öka. Det skulle vara naivt och direkt felaktigt att tro att din socioekonomiska bakgrund inte skulle ha betydelse för ditt liv. Så har det aldrig varit.
Läskunnighet är en mätare för allmän potential för framgång, både akademisk och yrkesmässig. Skillnaderna i barnens läskunnighet efter genomgången grundskola har ökat snabbt under de senaste 20 åren.
Det är skrämmande att läsa att inemot två tredjedelar av pojkarna efter utgången av grundskolan uppger, att de läser endast om de måste. Sammantaget innebär det här, att pojkar från relativt sett fattiga familjer inte kommer att skaffa sig högre utbildning eller ta del av samhället som aktiva påverkare.
Jag oroas inte enbart av att skillnaderna i läskunnighet ökar mellan barn med olika bakgrund. Barn med god skolframgång från fattigare familjer ser inte akademiska studier som ett relevant alternativ i lika hög grad som barn med lika god skolframgång från välbärgade familjer.
Vad innebär då en utveckling mot större skillnader i läskunnighet som beror på socioekonomisk bakgrund? Min bestämda uppfattning är att det är en utveckling som har negativa följder och att den aktivt borde motverkas.
Införandet av en grundskola har haft många positiva effekter. En gemensam skola för alla till ungefär sextonårsåldern i kombination med kostnadsfri utbildning på andra stadiet har tryggat att våra barn har kunnat utnyttja hela sin potential i mycket högre grad än i många andra länder, oberoende av i vilken familj de råkade födas.
Om läskunnighet och skolframgång igen i högre grad börjar definieras av bakgrund, blir det ett fenomen som stärker sig självt om det inte aktivt motarbetas. Fattigdom och dålig framgång blir ”ärftligt”. Det samma gäller naturligtvis motsatsen.
Det som oroar mig ännu mera än akademisk och ekonomisk framgång är ändå möjligheterna att påverka i samhället. I dagens värld är läskunnighet en av de viktigaste nycklarna till påverkan. Allt oftare förutsätts vi ta ställning till frågor som berör våra liv genom att läsa någonting och formulera ett skriftligt genmäle.
Om man inte kan läsa eller skriva, kan man inte heller påverka, varken i stort eller i smått. Läskunnighet är också nyckeln till all form av källkritik. Om läskunnigheten segregeras, kommer det ganska snabbt att leda till att allt flera av våra beslutsfattare har en liknande bakgrund. Den information och respons de får, kommer också från människor med liknande bakgrund.
En utveckling mot ekonomisk, politisk och social segregering går enligt min uppfattning snabbt om ingen ställer sig på bromsen. Vi har levt i ett samhälle, där man har sett att social, politisk och ekonomisk jämlikhet är till fördel för alla. Hoppas vi inte håller på att tappa den insikten.