Självbedrägeriets högtid

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 29.1.2019

========

Det nya årets första månad lider mot sitt slut. Månaden har för många varit en vit månad. Kanske en månad då man köper skidor, årskort till gymmet, googlar fram alla hälsosamma recept som finns på nätet. Nyårslöften ska infrias och sättas till verket. Januari är en självbedrägeriets högtidsmånad.

Jag deltar i ett amatörteaterprojekt som har gett mig anledning att reflektera över olika aspekter av livet. Pjäsen har många lager och den handlar bland många andra saker om självbedrägeri. Vi är ovilliga att se realistiskt på oss själva. Därför väljer vi ofta att försköna bilden av oss själva.

Vi ljuger för oss själva och vi ljuger för omgivningen. Det låter kanske lite dramatiskt och fult, eftersom lögnerna trots allt ganska sällan är speciellt stora eller allvarliga. Vi putsar upp fasaden lite, snyggar till detaljer som inte känns trevliga. Döljer detaljer som vi helst inte vill se, detaljer som vi inte vill att andra ska se.

Alla bedrar sig själva i någon omfattning. Man flyger till Thailand på semester och klimatkompenserar genom att cykla till jobbet två första dagarna efter semestern. Man intalar sig själv att i år kommer jag att sluta röka, trots att man varje nyår har gjort samma löfte de senaste 30 åren och röker som en borstbindare redan första veckan i januari. Man börjar ju inte heller röka på nytt för att man har svag karaktär. Nej, det beror ju på att man just nu har så stressigt på jobbet. Men i nästa år, så.

De små vita vardagslögnerna är säkert helt nödvändiga för vårt psykiska välmående. Jag är säker på att ingen mår bra av att betrakta sig själv helt objektivt varje sekund av sitt liv. Det intressanta är egentligen gränsen. Var går gränsen mellan hälsosamt och ohälsosamt självbedrägeri?

Det är kanske inte så farligt om man tänker att bantningen kanske lyckas nästa år, så länge övervikten inte direkt hotar hälsan. Vilken är den mekanism som får oss att tro att vi är offer för omständigheterna ännu då vi ligger och väger lika mycket som en liten bil, oförmögna att resa oss utan hjälp? Vad får dig att tro att det nog blir bra den här gången, fast han är den trettonde pojkvännen på raken som slår dig redan efter tredje dejten?

För att sluta ljuga för sig själv, måste man tillåta sig själv att bli besviken på sig själv. Man måste stå ut med att betrakta den bild av sig själv, som man vet att andra har. Jag tror också att man känner en stor lättnad om man lyckas komma över en stor livslögn av självbedrägeri, trots att själva processen säkert är smärtsam. Vårt undermedvetna är en listig en, som inte låter oss bli medvetna om vårt självbedrägeri.

Jag blir ibland lite orolig för att jag kanske ovetande går omkring i stor bubbla av självbedrägeri. Jag är ju själv minst kompetent att bedöma den saken. Kanske det är bäst att ta itu med sina små självbedrägerier medan de ännu är små och hanterbara. Skippa alla nyårslöften och tillåta sig själv att vara en människa som felar.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *