Molempi parempi – vem är jag?

Inlägget har tidigare publicerats som kolumn i tidningen Östnyland 13.6.2017

Här nedan en länk till min intervju i Molempi parempi

http://<iframe src=”https://player.vimeo.com/video/222148613″ width=”640″ height=”360″ frameborder=”0″ webkitallowfullscreen mozallowfullscreen allowfullscreen></iframe>

=========

Föreningen Samarbetsforum har som syfte att främja samarbete mellan olika aktörer och nivåer i samhället. Samarbetsforum arbetar också för en levande och konstruktiv tvåspråkighet. Då Finland i år fyller 100 år, har föreningen gjort en storsatsning ”Molempi parempi – 52 klipp om två språk”.

Varje vecka presenteras ett nytt avsnitt. Det är fråga om korta filmklipp, där mer eller mindre tvåspråkiga personer berättar om sig själva och sitt förhållande till språk och tvåspråkighet. Filmerna är korta, endast två till fyra minuter, men de ger i många fall en förvånansvärt djup bild av personen.

Jag är född och uppväxt i en tvåspråkig familj. Finskan och svenskan har alltid varit relativt jämnstarka. Jag har gått skola på svenska och växt upp i en by där få pratar finska. Svenskan har under en stor del av mitt liv varit en liten aning starkare. Jag reflekterade egentligen första gången riktigt på allvar över min tvåspråkighet som ung vuxen. Då kom det en period i mitt liv, då det allra mesta i min vardag gick på finska.

Jag minns hur jag njöt av att kunna hantera finskan på ett sätt som enbart är förunnat den som lärt sig ett språk som barn. Ungefär samtidigt började jag fundera på min identitet på olika språk. Jag var och är ju egentligen trespråkig, då hembyns svenska dialekt har ett annat ordförråd och annan grammatik än standardsvenska. Utöver de här tre språken som jag behärskar, har jag på senaste tid åter kommit i kontakt med min mammas finska dialekt, som hon inte använde med oss barn. Det är ett språk som jag inte helt behärskar (ännu), men jag känner igen språket på ett sätt som är svårt att beskriva. Bekant liksom vissa dofter från barndomen.

Jag har fått delta i Molempi parempi och väntar med stor spänning på att mitt eget avsnitt ska publiceras. Med stort intresse har jag tittat på alla andra klipp. Med ungefär hälften av intervjuerna ute, förvånas jag av att det inte har blivit tjatigt. Tvärt om. De medverkande ger varje vecka någonting nytt att tänka på.

I ett av klippen säger huvudpersonen att han är exakt samma person, oberoende av vilket språk han använder. Språket är enbart ett verktyg, säger han. Då jag reflekterar över min egen finsk- och svenskspråkighet, märker jag, att jag förstås är samma person, men att det finns en skillnad. Skillnaden är hårfin, men ändå rätt så distinkt. Min personlighet förskjuts en aning, beroende på vilket språk jag använder.

Språk är ett verktyg och man ska inte ge språk någon ideologisk betydelse. Ändå är det intressant att märka, att olika språk utgår från ett lite olika sätt att gestalta omvärlden. Det avspeglar sig på mitt sätt att tänka och därför också på min person. Jag har tre pikulite olika personligheter – en östnyländsk, en standardsvensk och en finskspråkig. Jovisst, det är fråga om samma person, men han gestaltar och beskriver sin omgivning på tre olika sätt. Inget av dem är bättre än ett annat. De är bara lite olika.

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *