Min tro på ett oberoende, icke-politiskt rättsväsende har igen denna vecka fått sig en törn. Det är nu tredje gånge på relativt kort tid som Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) ger ett beslut som är i strid med min uppfattning om vad som är rätt. Då besluten samtidigt sammanfaller med en viss politisk trend, är det inte underligt att jag hemsöks av spöken.
Först Helsingfors stads inkorporering av delar av Sibbo. HFD ansåg att Helsingfors hade rätt att inkorporera en del av sin grannkommun (vilken blivit grannkommun efter att Vanda stad hade gett sitt frivilliga bidrag). Jag läste i tiderna HFD:s beslut och blev uppriktigt sagt rädd. HFD konstaterade att man inte kan ta ställning till ändamålsenligheten, utan bör begränsa betraktelsen till det strikt juridiska. Då detta var konstaterat, kunde domstolen ge Helsingfors rätt genom att motivera det genom ändamålsenlighet ur Helsingfors stads perspektiv!
HFD-beslutet gällande fastställande av landskapsplan för Östra Nyland stod i bjärt konflikt med min uppfattning om vad som är rätt. Borgå stad, Lappträsk kommun och Östra Nylands förbund hade lämnat besvär mot det faktum, att miljöministeriet lät bli att fastställa landskapsplanen till vissa delar. Planen hade alltså lämnats av förbundet och dess ägarkommuner i största samförstånd. Ministeriet, eller borde man skriva minister Vapaavuori, lät bli att fastställa planen till vissa delar. Detta efter att planen hade legat två år (!) på ministeriets bord. Kungsporten i Borgå och Pukaron Paronis område i Lappträsk försågs med hängslen. Motiveringen var i Kungsportens fall kommande, inte gällande lagstiftning och i fråga om Pockar motiverades beslutet med att det saknades en utredning över verknigarna på handelns strukturer. Är det god förvaltning att sitta och ruva på en plan i två års tid utan att en endaste gång be om en utredning som går att ta fram på några dagar? Nej, det är det naturligtvis inte, men så är det ju också fråga om en undanflykt. HFD biföll minister Vapaavuoris – ursäkta – miljöministeriets beslut och motiverade sitt beslut med kommande lagstiftning och avsaknad av ett papper som inte har någon som helst lokal relevans i fråga om en befintlig verksamhet som grundar sig på befintliga trafikströmmar! Beslutet grundade sig rent ut sagt på den behöriga ministerns intressen i frågan.
Nu i veckan gav HFD sitt utlåtande om Helsingfors stads ersättningar till Sibbo kommun med anledning av inkorporeringen. Den löjligt lilla summa som Helsingfors stad har erlagt, täcker inte ens byggkostnaderna för en nybyggd skola på området! Jag orkade faktiskt tro på HFD i detta fall, trots att ovan nämnda konstiga beslut hade rubbat min tilltro till institutionen. Jag kunde inte tro mina ögon då nyheten om HFD:s beslut i frågan ploppade upp på min dataskärm. Stöld, ren stöld med högsta domstolsväsendets välsignelse…
Dessa tre HFD-beslut rubbar vart och ett för sig min tilltro till rättsväsendet. Då tre beslut står i konflikt med allmän rättsuppfattning och samtidigt stöder ett visst intresse, finns det fog för oro. Det är farligt att påstå att HFD skulle ha en politisk agenda. Ändå ligger det nog nära till hands. Alltför nära.